Höjdpunkten på min tid som gräsänkling var att jag kunde färdigställa en målning (50x50 cm) som jag har haft igång ett par veckor. Jag målade lite här och där medan jag planerad lektioner. Ännu en gång använde jag en svart duk, jag inbillar mig att färgerna interagerar annorlunda då än på en vit duk. En härlig utmaning är också att kunna använda mig av det svarta, fylla i mellanrumsformerna och så vidare.
Skissen har varit klar rätt länge. Under lovveckan (vecka 44) sparkade jag som sagt igång tavlan. Basen hölls i mitten av ett vitt fält som jag manipulerad lite lätt med blåa och brandgula fält. Det skapade en dramatisk effekt som jag tyckte passade stämningen i bilden.
Jag vet inte. Men det är alltid en viss "respekt" (som är svår att förklara), inför en tom duk.
/ I don't know. It's always a certain "respect" (hard to explain), in front of an empty canvas.
Först vitt. / First white.
Lite blå, lite röd. / Some blue, some red.
Stora dukar är en utmaning jag börjar blir mer och mer bekväm med. Kanske jag skulle prova något så galet som fasadmålning i framtiden? Det tog ett tag att få rätt på anatomin för den här bilden. Jag fick använda mig av lite referensmaterial på internet. Men jag gillar poseringen. Figuren riktar sig mot ljuset, samtidigt befinner sig i ljuset på ett sätt. Med en kraftfull öppen rörelse. Tanken och ledorden här har hela tiden varit frihet, befrielse, omstart och någon form av nydanande. Att omskapa sig själv.
Livet kan kännas vasst. Hårt, taggigt och rent utav orättvist. Ibland kan det kännas som att en del saker "händer" utanför vår kontroll. Det är då livet är extra sårbart och vårt inre blottat. Det som drabbar utifrån kan i värsta fall internaliseras och sätta igång tankespiraler som påverkar livet negativt. Händer som sträcker sig mot halmstrån som ska förhindra att vi faller i marken. Åtminstone dämpar mot ett brutalt fall.
Impressionism!
Nu lyckas jag få till den mjukhet som jag älskar med oljefärg.
/ Now I manage to create the softness I love with oil-colours.
Dramatiskt? Ja, det kan man väl säga. Livet är dramatiskt, med alla sina toppar och dalar. Det är ibland som vi inte märker av den ena delen, när vi befinner oss i den andra. Min förhoppning är att människor ska finna kraften att bryta sig fri från destruktiva tankemönster. Isen som håller figuren fången har berövat den all rörelse. Med hjälp av en övertygelse, vänkrets, en tro eller annat som ger styrka - finns det en väg ut ur isen som bedövar, isen som hindrar rörelse och liv. Idag säger vi nej till sjukdom, utstötning, ensamhet, oro, livets bekymmer, oenighet och andra saker som är nedbrytande. Finn styrkan att bryta isen.
English:
The highlight of my time being home alone has been me being able to finish a painting (50x50 cm) that I have been working on. I did some painting here and there inbetween planning lessons. Yet again I made use of a black canvas, I imagine the colours interact differently than on a white canvas. A glorious challenge is also to make use of the black, to fill out the shapes between shapes.
The sketch has been finished for a long ime. During the Autumn holidays (week 44) I kickstarted the painting. In the middle I created a base of white which I manipulated a bit with bits of blue and orange areas. It created a dramatic effect which I found suiting for the image.
Rätt ok grund. Nu ska den bara bli lite mer spännande.
/ Fairly ok basic. Now let's make it a bit more exciting.
Iseffekt = vit, grön och blå. / Ice effect = white, green and blue.
Nu börjar vi komma någonstans. / Now we are getting there.
I am growing more and more accustomed to big canvases as a challenge. Perhaps I should try something crazy as mural painting in the future? It took me a while to get the anatomy right for this picture. I had to use some reference material online. But I like the pose. The figure is directing itself towards the light, at the same time as being in the light in a way. With a powerful movement. The thoughts and lodestars have always been freedom, deliverance, reboot and some kind of reconstruction. To redefine yourself.
Life can feel a bit edgy. Harsh, spikey and plain unfair. Sometimes it can feel like things are "happening" outside of our control. At moments like those life is extra vunurable and our inner core exposed. What befalls us from the outside can in worst case scenario internalize and spark spirals of thoughts that effect life negatively. Hands reaching for straws to prevent us from falling to the ground. At least dampen a brutal fall.
No title
Dramatic? Yes, say that again. Life is dramatic, with all its peaks and valleys. Sometimes we fail to notice the other one while being on the other end of the extreme. My hope is that people find the power to break free from destructive thought-patterns. The ice keeping the figure captive has relieved it from any form of movement. With the help of conviction, a circle of friends, a faith or something else that provides strength - there is a way to escape the ice that numbs, the ice that restrains from movement and life. Today we say no to disease, oucast, loneliness, anxeity, the worries of life, disagreement and other things that act subverting. Find the strength to break the ice.